Jag hämtade ut biljetten 12:55.. 13:10 satte jag mig ner i stolen som i en timme och 51 minuter skulle vara min viloplats. Efter det är jag som bedövad...
Jag har alltid sett Michael Jackson som den geniala musikprofeten, den man som ingen kunde slå på fingrarna när det kom till det han älskade mest; sin egna värld i musiken.
Han var [eller är?] allmäktig..

Och ja, det kom även fram i filmen, han var perfektionist till 100%..
Men det syntes så väl att han har gjort samma sak i snart 50 år.. Alla steg, alla toner gick på rutin.. Det märktes att han skulle sluta efter detta, nu hade han på något sätt gjort sitt.. This is it..
Det som däremot lyste som starkast var hans kärlek till människorna runt omkring..
Han ville liksom inte stöta sig med någon, även om han ville ha saker och ting gjort på sitt sätt..

Det enda molnet på himlen var alla "snorungar" som med laserpelare och garv förstörde en del.. Jag förstår inte varför man betalar för att se en film och ändå inte vara intresserad?
Och MJ kan de knappast relatera till med tanke på att de inte ens var födda när bl.a. Thriller släpptes..
Ok, de kanske har haft föräldrar/syskon som har lyssnat under åren och fått dem intresserade.. Men är man då inte intresserad av att verkligen få koncentrera sig på det som är det "sista" dokumenterade i hans liv?

Med det sagt, jag rekommenderar alla MJfans att se denna snarast då den bara går på bio i två veckor... Det kommer inte att bli samma sak att se den på dvd..