Dagens ord
Jag brukar inte..
Denna...
Micaela ♥ Isak
Jaja, är han nöjd så är jag.. =)
Han verkar inte sådär jätteglad över att jag sitter här och häckar så jag ska väl gå ut och vara lite social.. Men vi höres!
Jag har kommit på..
De senaste försöken, förutom en pizza som blev en pirog, så har det blivit ätbart.. och det, mina vänner, är ett gott betyg med mig i köket.. Jag kan vegetarisk mat på mina fem fingrar.. Men resten har blivit katastrof.. På senare år har jag iofs förstått att jag kan soppor; öppna kyl och frys, ta det man vill ha i, koka upp, mixa om man vill ha den slät.. klart! Wok är också något som faller under "väl godkänt"..
Och igår gjorde jag pannkakor som var sådär.. Idag gjorde jag om dem och...wow!
Men så kommer det dagar när jag inte alls kan.. Då bränner jag vid allt som rör plattan, skär mig på kniven eller så smakar maten..b*js..
Jag har hittills klarat mig från att laga mat på jobbet, men nu så har den lilla kunskap jag har i matlagning kommit upp till ytan och det var inte bra..
Jag kan alltså inte längre lägga huvudet på sned och med svag röst säga ; Jag kan inte laga mat.. och låtit den jag jobbar med ta hand om det..
Nej, nu kan jag inte längre komma undan..
Det får bli pannkaka av det hela.. Hur ni nu vill tolka det.. =)
Ha´re kanin!
Hur går man tillväga idag för att vara egen?
Jag var in en sväng på Gina Tricot när jag väl var uppe på stan efter jobbet.. Och vad fick jag se?
Jo, Union Jack is back! Flaggan, nitar och döskallar pryder allt; väskor, tröjor, linnen..
Och flertalet shoppare var såklart tonåringstjejer [but who can blame them, det är ju trots allt "deras" affär]. På dessa tonåringars fötter satt det 9/10 gånger ett par Converse, lite slarvigt snörade..
What the.. Får jag inte ha någonting kvar, ingenting som inte gör mig 15 år igen?
För 4-5 år sen så var Converse ROCK! Och ja, jag vet att det var "nörd"skor på typ 70talet, men senare så tillhörde fanimig Conversen rocken..
Englandsflaggan tillhörde punkarna, döskallarna hårdrockarna och nitarna var väl lite både punkarnas och rockarnas grej..
Men nejdå, inte nu längre..
Nu har tonårsgenerationen tagit över och Blank Generation, vad är det?
Det som kallas för Emo i dag var det som verkligen urskiljde sig ur mängden när jag gick på högstadiet..
Då var det verkligen en personlig stil..
Idag; Är man inte blond och "Playboyig" som tjej så tillhör man oftast den andra klicken med Emoungarna..
Hur går man tillväga idag för att vara egen?
Väntar besök.. och gym; vad är det?
Pratade med mamma imorse och hon hade varit jätteduktig och åkt och gymmat okristligt tidigt... Själv låg jag och snarkade och sov som en bakfull dvärg..
Inte för att jag var bakis alltså, det var bara en liknelse..
Måste själv ta itu med träningen nu, den har liksom hamnat i skymundan den sista tiden.. och det var inte så det var tänkt direkt..
Någon som har något tips på hur man ska kunna motivera sig att ta sig iväg?
Remember me och trevligt besök..
Igår kom Jhenny över och vi käkade och hade allmänt myspys.. Inte så ofta vi har chansen och det gör det ännu trevligare.. =)
Sen, när vi sitter i varsin fåtölj och bokstavligt talat försöker tvinga kroppen att brotta ner maten så slänger fröken J upp
mitt framför näsan på mig.. Och eftersom jag har hört flera säga att den ska vara så jävla bra så är jag villig att se den trots kärleksstoryn..
Men ojojoj oooj... Vilken film!
Är det ett tecken på att man börjar bli gammal när man plötsligt inser hur pluttenuttiga kärleksfilmer kan vara? Det måste iaf vara så i mitt fall, för jag har alltid flytt fältet när tramsiga drama/love/highschoolfilmer har kommit på tal..
Men jag veknade vid Twilight och nu denna...
Utan att avslöja för mycket så kan jag säga som så att slutet gjorde ju hela filmen på nåt sätt. Men det var mycket annat som fängslade mig.. Den kändes så..på riktigt?..
Jag skulle vilja skriva så mycket mer, men då är risken att jag snöar in för mycket och råkar avslöja saker och ting och det vill vi ju inte =)
Kolla in trailern istället vettja!
Nostalgi...
Haha...
Detta är ifrån 21 oktober 2008:
Konversation på Ica Ettan...
Kille 1: Hon var ju inte helt utvecklingsförstörd...
Kille 2: Vadå utvecklingsförstörd? Utvecklingsstörd heter det!
Kille 1: Jag säger alltid utvecklingsförstörd; tänk att ha så mycket kunskap, att man har blivit alldeles förstörd!
Kille 2: Det har du fan rätt i...
Äntligen...
En stor heder åt denna kvinna!
Alla borde leva efter hennes ord :
- Man får vara lite tuff!