Jobb och relationer...

2010-03-19 @ 14:22:05

Ojoj, det har varit ett par intensiva veckor med jobb, jobb, jobb..
Jag klagar absolut inte, känner att det har varit välbehövligt... Om inte annat så har jag förlorat 4 kg genom att springa upp och ner i trapporna och det är inte helt ovälkommet =)
Jag har också fått allt bättre kontakt med våra nattgäster än tidigare vilket antagligen beror på att jag nu faktiskt har satt mig ner och pratat med dem ordentligt.. inte "lagt över" den viktiga delen på den jag jobbar med..
Och varför jag har gjort så tidigare är obegripligt eftersom jag är 100% intresserad av deras liv före och utanför E***...
Och nu har jag fått chansen att höra dessa historier från dessa människor som ger mig bekräftelse på att mina öron är lika viktiga på jobbet som allt det praktiska.. 
Summa summarum: jag kunde inte ha hamnat på ett bättre ställe..Givetvis finns det dagar då jag åker hem med mungiporna nere men i det stora hela så är det ett väldigt självutvecklande ställe..

Var inne nyss och läste en kompis blogg där hon skrev om hur besviken hon är på att man inte kan mötas halvvägs..
Och jag kan inte annat än att hålla med..
Jag vet med mig själv att jag är helt hopplös att höra av mig, speciellt när jag "lever på jobbet".. Men ett sms tar inte lång tid att skicka iväg, så där har jag ingen ursäkt..
Detta är dock ett problem som jag har grubblat mig galen över tidigare, men har numera insett att ju äldre man blir, desto mer invecklat blir ens liv.. På gott och ont så klart..
Vissa skaffar familj, andra gräver ner sig i jobb och den tredje gruppen isolerar sig då de känner sig helt utanför de andra två grupperna..
Det är inget konstigt med det..
Det är här man måste ta ställning till om det är värt att kämpa för vänskapen eller om man ska ta det för vad det är..
Jag har en annan kompis som jag har känt i nästan 22 år som jag idag knappt pratar med alls förutom när det är jag som slår in hennes nummer.. Jag var väldigt sur på henne ett bra tag, men nu har jag hoppat på det tåget hon kör och hör av mig när jag känner för det..
Och den ilska jag hade gentemot henne har runnit ut i sanden.. Jag har helt enkelt accepterat läget och det känns inte längre så viktigt om hon inte hör av sig på ett tag..
Sen har jag haft kompisar som har kämpat livet ur sig för att vi ska ha kontakt men där har jag valt fegvägen och skyllt på det ena med det tredje och som ni kanske förstår så har vi ingen kontakt längre.. De tröttnade vilket är förståeligt..
Och så finns det dem som jag pratar med någon gång om året, men när vi väl pratar så känns det precis som om vi hade träffats för en vecka sen.. 
Alla relationer har sina unika egenskaper..  

Nu ska jag ta och fixa till mina naglar, sen bär det av till Coop och deras fetinggoda päron.. Så imorgon blir det en päron/fruktsallad till frukost.. =)

Kommentarer
Postat av: morsan

Ja det här med vänskap är känsligt. Men det är ju givande och tagande och det kanske inte är helt fel att börja tänla om när man har en vänskap man ör medveten om att man imte vårdar!

2010-03-21 @ 01:20:35

:You talking to me?


Och du är...?
Kom ihåg mig?


E-postadress: (publiceras ej)



Kanske har du en blogg?



Kommentar:

Trackback