Råkades kolla mig i spegeln nyss och det var ingen rolig historia.. Jag har, som jag säkert har skrivit om förut, hudsjukdomen Diskoid lupus erythematosus=DLE och den har gjort sig till känna rätt så rejält precis vid denna tidpunkt.. När sjukdomen gjorde entré för ca 2 år sen så handlade det om några enstaka "blemmor" som satt fritt utspridda på kinderna och som sen försvann rätt snabbt... Men för varje gång blir de bara värre och värre och de sitter kvar bra mycket längre.. Just nu så ser det ut som om jag har fått en rejäl akne-attack och plitorna eller vad jag ska kalla dem har ett stort sammanträde öer hela mitt ansikte [Kanske är ett internationellt möte, vad vet jag ;o) ]..
Det värsta är inte utslagen i sig, det värsta är att de kliar så jag håller på att bli galen.. Och som med alla andra utslag, ju mer man kliar desto värre blir det.. Min underlagscremé täcker inte heller dessa numera utan den gör dem bara lite mildare i färgen och förhöjningarna syns igenom...
Denna sjukdom stör mig då jag som yngre hade tipptopphy, inte en finne, inte en kvissla...Max Factors idealhy, hell yeah!
Får jag igen för alla år som finnarna fick ligga latenta eller? 
Självkänslan är ju aldrig direkt skyhög, men jag har alltid lutat mig tillbaka på alla komplimanger om vackra ögon och felfri hy..  Och nu sket sig det där med felfri hy.. 
Så, vad gör man?
Medicinen mår jag dåligt av och den antiseptiska salvan gör min hud varm och röd och torr..Hmm.. Big issue här people..Ja, men smörj in dig då säger du kanske.. Jo, det är ju ett råd, men vad händer då tror ni?
Ja just det, utslagen blossar upp på nytt.. 

Nej, detta inlägg blev inte alls nåt uppmuntrande.. Så jag går väl och dammar jag då.. 
Hej svejs!