Vägskälet

2011-05-31 @ 23:57:01

Det händer ibland att jag går ner i djupa tankar och har svårt att ta mig ur dem... Då känns inte livet alltför ljust, snarare tvärtom och det mesta känns bara tungt...
Men aldrig att jag har tänkt tanken på att ta livet av mig...Aldrig i helvete att jag skulle ge upp så lätt..
Jag har alltid ansett att folk som tar sitt eget liv är så fruktansvärt egoistiska mot de som lever kvar, att dessa personer väljer den enklaste vägen, för i min värld så går allt att lösa, även om det inte känns så..
Eller så har jag iaf resonerat tills rätt nyligen..
Jag har ändrat mig.. Jag förstår nu att livet inte är till för alla; för vissa är livet sjukdomen och döden medicinen..

Jag vill dock klargöra
innan jag fortsätter att denna text inte alls handlar om mig utan endast om min förståelse för att livet kan kännas som en enda lång plåga och att den eviga sömnen är den enda vägen ut..
   För vissa människor tar vägen slut där den egentligen borde ha sin start, där den är som bredast med alla valmöjligheter och utmaningar...
Där, precis vid det vägskälet, väljer en del att ta en genväg till bron som leder till...ingenting?
   Jag sträckläste en blogg nyligen om en tjej som hade en sådan stark levnadsångest att hon gjorde verklighet av det hon längtade efter en stor del av hennes liv.. Hon bestämde sig för att dö.. Hon var bara 19 år.. Dagarna innan verkade hon så lycklig och det kanske var där och då som hon egentligen sa ett ärligt Hej då..
Jag vet inte..
Jag vet bara att jag blev så ledsen över att en sådan tjej, med ett enormt fint inre, inte klarade av att möta morgondagen.. Det tog mig hårt, att just denna tjej som hade framtiden utstakad, lät sig strypas innan hon fick växa upp och bli stor.. 
    Jag kände henne inte, vet inte alls något mer om hennes liv än vad hon valde att visa oss i sin blogg..
Men hon kommer alltid att finnas med i mina tankar, speciellt när solen inte skiner och jag helst vill dra ner mina persienner..
   Då och där kommer jag att tänka på alla fina människor som jag har runt omkring mig, alla älskade jag har som ser allt det där i mig som jag själv inte alltid ser..
För det är trots allt tack vare er alla som livet faktiskt är möjligt att genomföra ♥♥♥♥


Kommentarer

:You talking to me?


Och du är...?
Kom ihåg mig?


E-postadress: (publiceras ej)



Kanske har du en blogg?



Kommentar:

Trackback