Tjockisen i mig har talat

2011-09-27 @ 12:20:32
Tjockisen i mig kommer alltid att finnas där som en del av mig. Jag mår inte dåligt idag över alla år av mobbing, det är över. Visst skulle jag vilja ha det ogjort, men det var en del av mitt liv som jag ändå inte kan göra nåt åt idag.
Däremot blir jag fly förbannad när jag hör om människor som råkar ut för folk som inte kan hålla sin käft stängd och använder sig av personliga påhopp när de inte kan komma på något annat sätt att såra andra. Det handlar inte bara om hur många kg man väger, det kan lika gärna vara tvärtom.
Dock så ligger just tjockismobbningen mig "varmast" om hjärtat. Kanske för att jag vet hur hårt orden tar, trots att man visar en hårdhet utåt.. Eller snarare en "jag-bryr-mig-inte"-attityd. 
Samtidigt så krymper det där självförtroendet man har ihop som en liten, liten boll för att tillslut försvinna. Ordet Självkänsla vet man inte ens vad det betyder. 
Jag är bra mycket starkare idag än vad jag var för 10 år sen, men det betyder inte att jag inte tar åt mig om någon säger tjockis. Just den där känslan av att vara ett offer för mobbaren får mig att vilja kräkas.. 
Och tro inte att en mobbare måste vara en person som dagligen trakasserar dig, det räknas lika mycket om orden så bara sägs en gång.Det handlar snarare om hur orden är menade att tolkas. 

Och det kanske inte är politiskt korrekt, men när den som uttalar orden sitter i en trasigare situation än en själv.. Borde de inte se till sin egen livssituation först, innan de hoppar på någon annan? Och på vilket sätt känner den människan sig bättre? Det handlar ju inte längre om att vara cool bland skolkamraterna, detta gäller vuxna människor som vet bättre och antagligen inte kommer att backa upp dig utan ställa sig på den utsattes sida.. Det händer ibland att jag får höra på jobbet från de jag jobbar för att jag är "kramgo" och "mjuk".. och det kan jag bjuda på, jag vet att de menar väl.. En person fick så dåligt samvete efter en sådan kommentar att han sprang en hel kväll och bad mig om ursäkt =o)
Men så finns det också de som har slängt ur sig att jag är grov och därför inte så känslig om de tar i mig för hårt. 
Där går min gräns. 
Jag blir inte ledsen på samma sätt som förr, men det är klart att jag tar åt mig och blir förbannad, för vad har en människa för rätt att kläcka ur sig sånt till en annan människa som är där för deras skull?

Nu var det länge sen det hände något liknande på jobbet, de flesta har väl förlikat sig med att man är mjuk i konsistensen, och det är helt ok så länge respekten finns.
Det är när den gränsen överskrids som det börjar koka i mitt huvud, vare sig det gäller mig själv eller andra..


 

Kommentarer
Postat av: morsan

Så jäkla bra skrivet Mica!!

2011-09-27 @ 19:32:35

:You talking to me?


Och du är...?
Kom ihåg mig?


E-postadress: (publiceras ej)



Kanske har du en blogg?



Kommentar:

Trackback