Jag hittade på en "gammal" polare från förr på FB..
Återigen, jag menar inte gammal med att denne är 80 år... Jag menar bara att relationen jag hade till den här personen är gammal och nästintill glömd..
Jag blir lite ledsen över att en person går ifrån att vara helt "normal" till att bli dryg och narcissistisk...Självupptagen var han lite redan då, men det har verkligen eskalerat..
Jag känner honom inte längre, och borde bara garva och gå vidare.. Men det är något som säger mig att det jag retar mig på hos honom egentligen speglar nåt hos mig själv.
Jag säger inte att jag varken är dryg eller narcissistisk.. Det tror jag inte i alla fall.. =)  
Men jag kanske är avundsjuk på att andra förändras medan jag själv står still.. Eller så är det så att jag helt enkelt saknar den tiden, då vi hängde ihop hela gänget..
Idag är alla så splittrade och vissa har jag tappat kontakten med helt, andra har jag tack och lov kvar..
Förhoppningsvis har jag kvar dem som är nåt att ha, de som faktiskt är riktiga vänner..Resten försvann då de hade gjort sitt... 

Snart är det väl dags också för den traditionella klassåterträffen.. 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot den.. att jag räknar ner dagarna.. att jag ser på den med öppna ögon.. 
För ska jag vara helt ärligt; det finns inte en enda från 97-99 som jag kan säga att jag längtar efter att träffa igen...De jag vill ha i mitt liv, deras nummer har jag i mobilen = dem har jag redan omkring mig.. 
Men jag kanske ändrar mig ju närmare datumet skrider... 

Jag hoppas att ni alla har haft en skön fredag....
God afton, på återseende!