Var iväg till hudkliniken idag men kände ingen större ljusning när jag gick därifrån.. Bara att inse att jag alltid kommer att se ut som en pricki´korv när sommaren gör entré.. Någonstans trodde jag att det skulle ändras när jag febrilt försökte övertyga min läkare om att jag aldrig är ute i solen annat än nödvändigt... Är inte och har aldrig varit någon direkt soldyrkare, men han log bara och sa att det tyvärr är en sådan sjukdom som inte tar hänsyn till hur mycket jag är i solen.. Det räcker att solstrålarna lipar åt mig, så aktiveras den..
Min mamma sa nåt klokt häromdagen; man ska aldrig "gilla läget" för ingen gillar att ha ont eller att drabbas av saker.. Däremot kan man lära sig att acceptera det sjuka..
Så sant..

För övrigt så håller jag på att organisera bland mina sminkprylar och jag inser att det finns en del att göra.. Införskaffade mig en Lennart på Ikea där jag ska ha allting så jag får en mer överskådlig blick på vad jag har.. Och det är inte lite, men ändå så vill jag ha mer...
Sjukt det där, att man kan vara halvt beroende av smink och annat ytligt.. Men hur kul är det inte att uppdatera sig på nagellacksfronten, djupdyka ner i ett stort hav av alla möjliga färger av ögonskuggor och vandra omkring i en djungel av mascaror..??
Kanske är en del av ens beroendepersonlighet som träder fram där, I guess =o)

Chears!

Råkades kolla mig i spegeln nyss och det var ingen rolig historia.. Jag har, som jag säkert har skrivit om förut, hudsjukdomen Diskoid lupus erythematosus=DLE och den har gjort sig till känna rätt så rejält precis vid denna tidpunkt.. När sjukdomen gjorde entré för ca 2 år sen så handlade det om några enstaka "blemmor" som satt fritt utspridda på kinderna och som sen försvann rätt snabbt... Men för varje gång blir de bara värre och värre och de sitter kvar bra mycket längre.. Just nu så ser det ut som om jag har fått en rejäl akne-attack och plitorna eller vad jag ska kalla dem har ett stort sammanträde öer hela mitt ansikte [Kanske är ett internationellt möte, vad vet jag ;o) ]..
Det värsta är inte utslagen i sig, det värsta är att de kliar så jag håller på att bli galen.. Och som med alla andra utslag, ju mer man kliar desto värre blir det.. Min underlagscremé täcker inte heller dessa numera utan den gör dem bara lite mildare i färgen och förhöjningarna syns igenom...
Denna sjukdom stör mig då jag som yngre hade tipptopphy, inte en finne, inte en kvissla...Max Factors idealhy, hell yeah!
Får jag igen för alla år som finnarna fick ligga latenta eller? 
Självkänslan är ju aldrig direkt skyhög, men jag har alltid lutat mig tillbaka på alla komplimanger om vackra ögon och felfri hy..  Och nu sket sig det där med felfri hy.. 
Så, vad gör man?
Medicinen mår jag dåligt av och den antiseptiska salvan gör min hud varm och röd och torr..Hmm.. Big issue här people..Ja, men smörj in dig då säger du kanske.. Jo, det är ju ett råd, men vad händer då tror ni?
Ja just det, utslagen blossar upp på nytt.. 

Nej, detta inlägg blev inte alls nåt uppmuntrande.. Så jag går väl och dammar jag då.. 
Hej svejs!