Året var 1992 och jag satt i vardagsrummet och kollade på den nya musikkanalen Mtv...
Plötsligt uppenbarade sig den vackraste mannen jag någonsin sett  [hur många jag nu kan ha hunnit med att se under min 9 levnadsår förtäljer inte historien..]...
Med svart skjorta, vitt linne, svarta byxor, vita strumpor och svarta skor dansade han på ett biltak och jag satt som klistrad.. De nästintill svarta ögonen tittade rakt på mig och jag smälte som is i solen...
Hade jag fått som jag ville under hela min barndom så hade jag gift mig med honom, där och då..

Hans The Dangerous tour skulle dra igång och det var tack vare reklamen för den som jag i flera år följde minsta lilla danssteg han tog...
Mina väggar var täckta av stora affischer och jag andades Billie Jean, Beat it och Heal the world..
Jag försökte mig även på att lära mig den berömda Moonwalken men insåg rätt snart att den fick han behålla för sig själv efter att ha stått på näsan ett X antal gånger...
När jag såg konserten igår på tv4 så insåg jag att jag än idag kan varje nyans av den, varje låt, allt..
Inte konstigt kanske då mitt vhsband med konserten spelades om och om och om igen under många, många år..
Jag tror till och med att den är hoppig och raspig vid Heal the world, för den kunde aldrig ses om på för många gånger..

Min beundran höll i sig hela vägen genom högstadiet [för alla er som har skolkatalogen från 1997 kan se mig i en vit tshirt med hans ansikte på] men sen tappade jag bort mig i grupper som Bloodhound gang och annat..
När den tionde skivan Invincible kom 2001 försökte jag få samma känsla som jag hade fått för 9 år sen men det kanske är som de säger; aldrig försöka upprepa bra minnen två gånger.. 

Ni vet nog alla därute vem den androgyna mannen var.. 
Michael Jackson kommer alltid att vara en av historiens nyckelpersoner och de flesta kommer nog att  komma ihåg exakt var de befann sig när beskedet om hans död nådde fram..
Jag vaknade i gäststugan på Gotland av att Jeeves skickade ett sms med den tragiska nyheten..

Jag hoppas att han vilar i frid nu, för Michael Jackson var en djup personlighet som har berört många..
Synd bara att han gick vilse i sig själv...
För mig kommer han dock alltid att vara den lilla svarta pojken i en vit mans vuxna kropp..