...när molnen sakta
glider förbi
utanför mitt hus
droppar lite regn
och får leran att tugga grus

då känns det plötsligt lite lättare
att snöra ihop strupen
om så bara för en sekund

...när den första snön
fastnar på mitt fönster
och jag inte längre kan
följa samma gamla mönster
...när jag låter första tonen av Dödsdansen
spelas på en gammal skiva av vinyl
...när tanken på en känslorekyl
kommer på tal...

då vänder jag andra kinden till
och slutar känna efter

...men när det stockar sig i halsen
och jag inte finner några ord
...när ställningen mellan
Livet-Sommarlund
står 10-0
och matchen är avgjord
i sista sekund

då vet jag fan inte längre vad jag ska göra...