Dagen började med en praktvurpa på sovrumsgolvet och jag tror aldrig att jag någonsin har blivit så chockad... Bakhuvudet for i först med världens smäll så jag såg stjärnor.. Sen kom gråten; jag lipade alltså som ett litet barn som ramlar.. Mamma trodde att jag hade slagit sönder nåt i huvudet eftersom jag blev så hysterisk, men det var antagligen rädslan och smärtan som tog överhanden..
Resultatet blev en enorm bula och en kraftig huvudvärk som har suttit i hela dagen.. Har gått och känt efter så att jag inte fick en hjärnskakning, men jag är varken yr eller illmående.. 
När gråten väl hade lagt sig så skulle jag göra mig klar för att åka över till Viksäng.. Jag tog upp mascaran och tittade mig i spegeln.. Rödögd var det minsta man kan kalla mig.. 
Men efter mycket om och men så blev jag någorlunda anständig och kunde visa mig bland folk..
Hade en väldigt trevlig eftermiddag på Viksäng med Jhenny & familj och som alltid så rinner bara tiden iväg...Tyckte att jag inte hann mer än att sätta ner rumpan innan det var dags att åka hem igen..
Det är inte så ofta vi ses, systeryster och jag, så det är alltid lika mysigt när det sker..
Kvällen spenderades framför Melodifestivalen, på det klara med vilka jag ville ha som vinnare..
Man kan säga som så att jag är mer än nöjd, men är jävligt förvånad över Nickes placering.. Jag trodde faktiskt mer om både låten och de som röstade...
Men men, man kan inte få allt..






Nu ska jag försöka lägga ner detta omskakade lilla huvud på kudden och hoppas att det känns bättre imorgon..
Kram på er alla ♥