Jag, en komplex människa?

2012-03-18 @ 11:53:36
Fick en kommentar av min älskade mamsen att jag är en av de mest komplexa människor hon vet.. Och det kan nog stämma rätt bra..
Jag har aldrig följt samma stig som alla andra men har jag råkats ramla in på den av misstag så har jag gjort vad jag har kunnat med det också..
Jag är dubbel när det kommer till det här med sociala kontakter, för å ena sidan så vill jag inte vara för nära någon varken fysiskt eller psykiskt då jag inte är alltför bekväm med det där med känslor.. Å andra sidan är jag en extrem känslomänniska och mår inte bra när jag har varit ensam alltför länge och när jag snöar in på något är det trassligt att ta mig ur det..
Jag grubblar ofta och går in i mig själv och jag vet av erfarenhet att det kan verka som om jag är lite tvär och butter.. Men jag har svårt att släppa det jag tänker på, och det kan ofta visa sig utåt..
Jag vet att det är något jag måste jobba på, för en människa med ett väldigt djup kan vara svår att leva runt om man inte känner den personen till 100% och det kan jag inte kräva av alla andra.. Jag har ju svårt själv att anpassa mig till mig själv..
Jag har tur som har så fina människor omkring mig som vet hur jag fungerar, och som kan dra upp mig när jag själv inte inser att jag är på väg mot klippkanten.  
Man är ofta snabb med att ta såna människor för givet och det händer mig också.. Men så stannar jag upp och tänker att vore det inte för dem så skulle jag inte vara där jag är idag.

Jag har jobbat som ett djur under alla år med soc och vuxendagis, tagit mig fram på ingenting och haft riktiga skitperioder när ingenting har känts värt..
Och mycket av det jag har åstadkommit har varit på grund av eget jävlar anamma, kanske en gåva från min finska sida.. Så vad jag än tycker om min pappa så får jag väl vara tacksam över den delen iaf..
Kommer ju inte ihåg så mycket av pappa, men jag kan inte släppa tanken på att han bara sket i mig och lämnade mamma att ta reda på kaoset.. Detta har jag redan tagit upp, men han kommer alltid och pockar på uppmärksamhet när jag har haft mina downperioder och det tycker jag inte om honom för.. vill skriva hata, men man kan inte hata en död människa.. eller? 

Kommentarer
Postat av: Jhenny

du kan hata en död människa, bara för att en människa dör så försvinner ju inte känslorna man har om den, kan dock göra med tiden..



men du hatar nog inte din pappa, du har ouppklarade issues med honom och att han försvann så tidigt och så plötsligt förvärrar nog din situation kan jag tänka mig. kanske hypnos skullle vara något för dig? inte för att komma i kontakt med honom alltså men för att komma i kontakt med djupare käsnlor och kanske ett och annat förträngt minne? Vi minns ju oftast från 4-5 års ålder, men i det undermedvetna minns vi ju längre tillbaka än så. Bara en tanke jag fick, har själv varit inne på den tanken..

2012-03-19 @ 11:16:23
URL: http://jhennys.blogg.se/
Postat av: Jhenny

måste tillägga att jag är med på din mors spår där, du är definitivt en en komplex människa.

du är djup,svår, och det tar tid innan man förstår hur du fungerar. Men det är värt mödan, för när du inte går ner i dina svackor så har du väldigt trevliga egenskaper men lite knäpp är du nog alltid i svåra tider som bra :) o det får du inte sluta med..:)

2012-03-19 @ 11:21:30
URL: http://jhennys.blogg.se/
Postat av: Mikael

Skulle behöva lite hjälp från modekunniga och modeintresserade personer, Du skulle inte ha lust att hjälpa till i ett modeforum? Snälla hör av dig om du tycker detta inlägg är störande så ska jag inte besvära dig igen ;)

2012-04-05 @ 09:58:00
URL: http://forum.modekampanj.com

:You talking to me?


Och du är...?
Kom ihåg mig?


E-postadress: (publiceras ej)



Kanske har du en blogg?



Kommentar:

Trackback