NEEEEJ!!
Mamma bad mig titta ner idag när vi satt och pratade och så såg jag att hon började flina..
Jag frågade varför, och hon säger...
håll i er nu...
"Du har fått ett grått hårstrå"...
Haha, sa jag och tror att hon skojar.. Men nejdå..
Hon drar loss det och visar...
Jag ser..
...ett grått...
...långt...
...stelt...
...hårstrå...
...från mitt huvud...
Fatta!
Jag är 25 år, har knappt växt ur barnsinnet och så händer detta....
KATASTROF!
På kvällen ringde jag mormor för att få lite sympati, men där kammade jag noll...
Så nu har jag:
en mamma som tycker detta är hysteriskt kul, (dock med en gnutta ledsenhet för min skull)
och
en mormor som "tror" eller "hoppas på" att jag kommer få ha min naturliga hårfärg i 10 år till, minst..
Hon slutade snällt med att säga "det är säkert bara detta som kommer nu, resten får du senare"...
Där ser du, Jeeves, jag inte bara tycker att jag är gammal, nu börjar kroppen säga det till mig också..
Någon därute som kan ge mig den tröst jag behöver i detta kritiska skede?
sv: ja veet =)
ouuufhh my nightmare..har inbillat mig ett par gånger eftersom min utväxt har en råttfärgad nyans men jag är nog där snart jag med..får hoppas att man ärvt mammas hår som fortfarande har sin nautrliga färg vid 46 års ålder..om jag ärvt pappas så är jag snart där jag med..
jag vet inte om det är till någon tröst, men när jag var 19år så upptäckte jag gråa hårstrån på huvudet. Men dte var pga av stress tydligen. Så om du mått dåligt eller stressat på sistonde så kan det betyda det oxå! Tur att det finns hårfärg säger jag bara!
Då satsar jag på att det är stressen.. som jag inte har.. men det lät bra så det kör jag med.. =)
Du min mail e helt störd, kan inte svara på det du skrev. Mnéb hur går det med det där du vet:P
