Vad vill jag?
Jag vet inte om jag egentligen borde skriva det här inlägget eller ens publicera det.. För det kommer innehålla allt det där som jag inte fixar att säga högt men som måste ut..
Jag vet inte om allting kommer tillbaka spegelvänt, om jag får tillbaka allt som jag har sänt ut det senaste året.. Jag vet att jag har varit urusel som vän, men tänkt att det alltid går att reparera.. Men gör det verkligen det? Jag vet inte.. Sista tiden har jag känt det som om när det har dykt upp något roligare, så är jag inte lika intressant längre.. Precis sådär som jag själv omedvetet har gjort.. Jag har jättefina vänner som jag utan att tänka på det, har förskjutit då jobbet har tagit all min tid... Nu är inte pressen lika stor och nu känner jag att jag skäms.
Jag skäms när jag tänker på hur ofta folk har ringt, sms:at och försökt säga direkt i mitt ansikte att jag är dålig på att höra av mig varpå jag har svarat [och menat det för stunden] att det är klart jag ska bli bättre och jag hör av mig osv.. Och så har det gått flera månader och påminnelsen har dykt upp igen..
Nu förstår jag att jag inte hade rätt att behandla er så...
Jag lärde känna nya människor på jobbet som jag tydde mig till och jobbet blev en fristad, där kände jag att jag passade in och jag gav allt för det,.. Precis allt.. Jag ansåg att jag hade mer gemensamt med dessa människor än vad jag hade med de "gamla" vännerna och det hade jag ju i o m att vi jobbar med samma sak och umgås rätt långa pass i stöten så man lär känna varandra på ett annat sätt.. Men nu känns det lite som om den glöden har svalnat och jag är någon som står i skuggan och ser på..
Ibland kör jag slut på mig själv genom att försöka vara någon som jag inte är, för jag får känslan av att folk tröttnar på mig efter ett tag annars.. men det går inte hur länge som helst, för jag är den jag är.. och jag vet att jag inte är den mest lättsamma personen att umgås med, men jag försöker så gott jag kan..
Jag trodde någonstans att den dagen jag fick jobb så skulle allt lösa sig. Men så blev det inte.. Visst är jag mer fri ekonomiskt nu och det känns som en befrielse.. Idag kan jag köpa det jag vill ha ungefär, men som alla vet så är den lyckan kortvarig.. Jag saknar relationer med andra människor och mina problem finns kvar, både de som inte är "verkliga" och de som är..
Idag har jag insett att jag höll på att gräva min egen grav för jobbet, jag blev stressad av att inte vara på jobbet; ledig eller inte.. Idag tycker jag att det är roligt att gå till jobbet, men det är inte allt.. Jag har ett liv utanför som jag försöker restaurera och en bit i det hela är att försöka limma ihop de relationer som jag har orsakat sprickor i.. Kanske innebär det att jag måste bryta isär mig själv en del och rannsaka mig själv, vad vill jag ha ut av mitt liv innan jag fyller 30?
Vill jag leka den ledsna clownen som försöker hålla masken, men som gråter därbakom.. Eller vill jag kunna vara jag utan att behöva känna mig som en grå mus som sitter längs husväggen och ser på?

Social fobi i sin rätta form...


Repris från 2009
Jag var nere i tvättstugan på jobbet och skulle köra några maskiner.. När jag står där och fiffelurar så får jag syn på en sak ovanpå ena röret som går i taket... Viktigt att poängtera i en denna historia är att jag jobbar på ett lågtröskelboende för missbrukare + härbärgare.. Så en del av människorna man "hänger med" är inga duvungar direkt.. Är ni med så långt?Ok... Dessa människor lever alltså i en helt annan värld än vad jag gör och jag kan bara tänka mig vad de får stå ut med och/eller utsätter andra likasinnade för ute i "deras" värld och verklighet.. Det är därför med stora ögon och ett brett leende som jag finner denna;

Det som slår mig, där jag står med händerna fulla av lakan och örngott, är kontrasten mellan det mjuka i nallen och det hårda klimatet våra killar lever i... Jag kräver inte att ni ska förstå min fascination över denna lilla nalle..
För mig, står den numera dock för den kärlek jag har för mitt jobb och de människor jag får chansen att träffa.. Jag har nog kommit rätt till slut... Precis som denna lilla nalle har gjort.. "

Onödigt vetande om mig
- Varför heter du det du heter?
Mamma ville ha en tjej som hette Micaela redan när hon var liten.. Det är iaf så jag har uppfattat saken..
- Vad skulle du vilja heta i förnamn?
När jag var yngre gillade jag inte alls mitt namn, tyckte det lät som om jag skulle vara 12 förevigt... Men jag har lärt mig att acceptera det på äldre dagar.. Men var jag tvungen att byta så skulle det nog bli..*tänker*..nej, jag är nog rätt så nöjd trots allt...
- Har du haft ett seriöst förhållande?
Nej och på frågan Varför; Jag är rätt komplex så jag skulle nog driva den andra till vansinne...Plus att jag har lite svårt att se mig själv klara att få någon annan så nära inpå mig mentalt...
- Vem vet mest om dig?
Mamma, hon har nog sett mina allra värsta sidor...
- Har du någonsin varit full?
Ja, någon enstaka gång när jag var typ mellan 16-18... Sen insåg jag att jag inte hanterar eller mår bra när jag dricker så sen dess har alkohol blivit väldigt sällsynt i mitt liv...Handlar nog mest om att jag avskyr att tappa kontrollen över situationen...
- Cider elller öl?
Se frågan "har du någonsin varit full"... Men måste jag välja så väljer jag Spendrups 2,8 % =o)
- Saknar du någon just nu?
Ja, det finns väl några på den listan.. Sen beror det på vad som menas med sakna? Jag saknar kompisar som jag hängde med förr men som jag har tappat kontakten med och jag saknar min älskade lilla misse så otroligt mycket som gick bort i september.. Så ja, det kan man väl säga...?
- Hur många tabletter tar du dagligen och för vad?
Treo is the shit... Jag tar alldeles för många för mitt eget bästa, varje dag... och även om jag vet att det är av omtanke så är jag lite förbryllad över att folk inte tror att jag vet att jag har ett Treomissbruk... "Du vet att de är beroendeframkallande va?", nehe? "Treo kan göra att du får huvudvärk, tänk på det".. Jag vet allt det där och ändå så fortsätter jag att knarka dem som om de vore godis.. Det är måste vara fel på mig.
- Vad gjorde du för exakt ett år sen?
Längtade efter en tillvidareanställning, vilket var det enda min vakna tid gick åt att tänka på.. typ..
- Är du rasist?
Nej, det skulle jag inte vilja påstå.. Sen kan jag ha åsikter om vissa beteenden hos vissa människor och ibland kan våran regering ge mig gråa hår över vissa beslut de tar... Men rasist, nej..
- Har du helt svenskt ursprung?
Nej, jag är halvfinne.. Nåt att vara stolt över, eller?
- Är du smart?
Det beror lite på hur man ser på saken... Ibland kan jag vara riktigt klok och förnuftig.. Andra gånger så är det ett under att jag klarar mig på egen hand haha....
- Vilken har vart den bästa tiden av ditt liv?
Alla perioder av mitt liv har varit både på gott och ont..Men om jag måste välja; när den tjänst som jag hade suktat efter såååå länge..äntligen blev min...
- Har du mått jättedåligt psykiskt?
Hade en riktigt svart period i slutet av 2006..sen dess har alla dippar ändå känts rätt överkomliga...
- Hur ofta gråter du?
Nu var det ett tag sen, men det händer att gråttåget passerar och då kan det bli flera gånger/vecka..Men sen är det som om tårarna gör synen klarare och jag kan se på saker på helt andra sätt....
- Vad gör du när du mår dåligt?
Skriver, skriver, skriver.. och fördjupar mig i depplåtar som just då säger precis allt om hur jag mår.. sen går det oftast över...
- Vem vänder du dig för att prata med när du mår dåligt?
Jag pratar gärna inte då, utan vill helst hålla mig på min kant.. Men det är väl mamma som har fått stå ut med mig när det har blivit som värst... Idag kan jag oftast hantera de mörka tankarna och få dem att försvinna lite snabbare än förr...
- Vad är det bästa med dig enligt dig själv?
Att jag är den jag är, både med mina goda egenskaper och med de dåliga.. Min uppväxt har gjort att jag har ett ganska ödmjukt inre...
- Vad är det värsta med dig enligt dig själv?
Jag har en tendens att snöa in på saker och får svårt att släppa nåt jag har fastnat på.. det gäller allt från känslor till saker...Jag är också väldigt osäker på mig själv i nya miljöer och kan därför uppfattas som något tjurig och likgiltig... Finns massor att ta upp här, men jag tror att jag stannar..
- Vad får du ofta komplimanger för?
Ofta och ofta, men jag får höra till och från att jag har vackra ögon.. och ett varmt hjärta...
- Har du lätt att få folk att skratta?
Ja, när jag är på det humöret.. Risken är stor bara att jag drar det lite för långt och överdriver saker och ting..
- Vad önskar du dig mest av allt just nu?
Låter klyschigt, men att alla omkring mig får behålla hälsan... och att 2013 får en bra start...
That´s it..

Inte världens mest uppmuntrande inlägg...


Förlåt

Micaela ska inte läsa Aftonbladet...
